Hej, detta är mitt första inlägg.  Det handlar om min upplevelse kring Alopeci.

Så om ni tittar in här och drar nytta av det jag skrivit så är jag nöjd! :)  

Jag har sedan ca 3 års ålder haft Alopeci. Det började med kala fläckar i from av fem-kronor på mitt blonda lockiga huvud. Detta har jag hört från min mamma. Under mina unga barndomsår reflekterade jag aldrig över att jag var "sjuk", barn tänker inte så. Det var ju inget fysiskt med min sjukdom som drabbade min vardag, så det gjorde ju inget! (eller?)

När jag var ca 6år fick jag en sväng tillbaka mitt hår, råttfärgat och väldigt tunt. Det föll av inom ett halvår, men en slinga med fästet som en femkrona höll sig kvar tills jag var 11år, den var mitt allt, jag färgade den och flätade den i bland. Jag skaffade peruk när jag var 11, och tror att det var nätet i botten på den som nötte bort min lilla slinga.

Jag har haft peruk sedan 11 års ålder.

Några ögonbryn minns jag aldrig att jag haft och mina ögonfransar har inte hunnit varit med så länge, jag minns att min syster hann sminka mig med mascara en, kanske två gånger när jag var ca 10år sedan har jag inte haft några sådana heller. 

Så med de sagt, har jag inget kroppshår heller. Med andra ord klassas min sjukdom som Alopecia Universals. (tredje och sista stadiet) 

Mer info om dess olika stadium och annat finns att läsa på AlopeciFörbundets hemsida: http://alopeci.se/